Mångkulturens fördelar

I ett inlägg på Flashback skrivs en rad intressanta frågor om mångkulturens fördelar (nej, jag vet inte vem som skrev det, vad han skrivit innan, vad han står för eller tycker).

Eftersom vi har mångkulturen i grundlagen numera, och sju partier som slåss för att överträffa varandra i argumentation för att bibehålla eller utöka invandringen oavsett vilka länder vi talar om, så tänkte jag att vi i den här tråden skulle kolla på det närmaste ett facit vi kan komma – Malmö! Jag bor själv i en annan del av landet, tämligen långt ifrån Skåne, och i min stad är fortfarande monokulturen relativt ohotad även om det finns vissa områden om är lite mer berikade än andra.

Eftersom mångkulturen ska föra med sig så oerhört mycket gott, så vill jag förstås veta vad det är för typer av framgångar man kan förvänta sig när min stad äntligen blir lika mångkulturell som Malmö. Jag vill direkt säga att jag undanber mig ironiska svar, vill man lyfta fram negativa exempel så är det bättre att göra det konkret och sakligt.

Så, frågorna jag skulle vilja ha svar på är väl något i stil med följande;

1. Hur mycket ekonomiskt plus går Malmö Stad/kommun? Jag tänker mig att ekonomin måste vara rätt så välartad, med tanke på hur stora vinsterna med mångkultur och invandring enligt uppgift ska vara. Är Malmö en av de rikaste kommunerna i Sverige?

2. På vilka sätt kan jag förvänta mig att min kommuns intäkter ska öka, med ökad mångkultur? Jag har läst om att invandringen ska ge större export och utbyte med andra länder och därmed stora skatteintäkter, någon som kan berätta mer om vad vi exporterar till Irak, Somalia och Afghanistan så att jag kanske hinner få vara med på tåget? Finns det andra intäkter som inte är skattefinansierade som kommer min kommun till godo?

3. Hur ser det ut med segregation i Malmö? Jag tänker mig att vår extensiva integrationspolitik har medfört att det är väldigt blandade områden, där svenskar och kurder, afghaner, somalier, judar, irakier och andra lever sida vid sida som i en lycklig stor familj.

4. På vilket sätt kan jag förvänta mig att mångkulturen ska berika mig och mitt samhälle mer än vad som finns idag i form av pizzerior, kinamatsställen och kebabhak? Hur kommer mitt liv konkret att förbättras av att det inom tio år flyttar in ett antal tusen somalier, afghaner och irakier? Vad är det som saknas i min kommun idag för att livet ska gå vidare och för att vi ska kunna göra såna framsteg som redan finns och redan är gjorda i Malmö?

5. Hur mycket har brottsligheten gått ner och säkerheten förbättrats sen Malmö var mer monokulturellt? Eftersom mångkulturen enligt de uppgifter jag har gör att vi alla känner att vi i första hand är människor med stor samhörighet snarare än kulturella etniska grupper, så antar jag att alla tar hand om varandra och ser till att alla mår bra.

6. Hur bra funkar skolorna i Malmö? Jag tänker mig att allt det här utbytet mellan kulturer måste leda till ett enormt kunskapsutbyte och stora framsteg – till skillnad från den vanliga tråkiga utbildningen som mina barn tvingats igenom. Där är det vara vanlig matematik, svenska, engelska, SO, NO och liknande.

7. Invandringen av nybyggare och mångkulturen i Malmö leder förstås till framsteg, innovationer, internationella utbyten, progression, öppenhet och andra fördelar, om jag förstått politikerna rätt. Samtidigt har jag förstått att den relativa monokulturen i min kommun leder till stagnation, främlingsfientlighet, sämre företagsamhet, färre uppfinningar och liknande nackdelar. Jag har personligen inte sett det än, men det är väl ett oundvikligt faktum att vi kommer att hamna på efterkälken om vi inte snarast ser till att blanda upp. Vilka områden i Malmö som är påverkade av mångkulturen är ni Malmöbor mest stolta över? Om vi får veta så blir det lättare för oss utomstående att titta närmare på vilka framsteg vi kan förvänta oss?

8. Slutligen, finns det områden inom Malmö där – gud förbjude – mångkulturen medfört nackdelar? Är dessa nackdelar då avhängiga av misslyckad integrationspolitik, och vilka resurser behövs i såna fall för att komma tillrätta med dem?

Förresten, varför används inte Malmö och andra ordentligt mångkulturella städer mer av politiker i informationssyfte när det gäller att påvisa alla fördelarna med mångkulturen och massinvandringen? Det borde ju vara smashläge för att trycka dit alla främlingsfientliga bakåtsträvare!

Tacksam för vettiga svar!

Ålderbestämning övervägs – SD påverkar inte?

I tidningen Riksdag och Departement avslöjas nu att Regeringen ”överväger” att åldertesta de s.k. ”ensamkommande flyktingbarnen”. Vilket sammanträffande, efter att SD som enda parti, satt tryck på dem i flera omgångar.

Förra riksdagsåret ställde jag frågan till Ask (se videon här) där hon gav ett hyfsat luddigt svar. Under senaste motionsperioden som avslutades i oktober la jag även en motion i ämnet, vilken kan läsas här samt nedan:

Det har visat sig att de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen”, som ökat markant i Sverige på senare tid men även i våra grannländer, i många fall är över 18 år gamla. I Norge visade tandtester från Odontologisk fakultet vid Universitetet i Oslo år 2009 att nio av tio minderåriga i själva verket var över 18 och här i Sverige har Migrationsverket i efterhand skrivit upp åldern i 15 procent av fallen. Danmarks Rättsmedicinska Institut testade år 2010 i sin tur 120 ensamkommande unga män som uppgivit att de var under 18 år. Av de 120 flyttades 71 direkt över till gruppen vuxna asylsökande, och förlorade därmed den gräddfil till asyl som ungdomar under 18 år har även i Danmark. Denna frivilliga ålderstest görs via röntgen av händer och tänder samt en kroppslig besiktning.

Situationen med att ljuga om sin ålder lär inte skilja sig speciellt mycket i Sverige från den i Norge eller Danmark, vilket uppskrivningen av åldrarna som Migrationsverket gjort vittnar om. Detta innebär att behovet av att åldersbestämma de som påstår sig vara barn är stort.

På Migrationsverket i Malmö gör man inte längre några medicinska undersökningar för att avgöra deras ålder. Informatören Fredrik Bengtsson sa följande:

Vi slutade helt med att röntga tänder och handleder för något år sedan eftersom vi tycker det är en osäker metod. Bedömningen har ofta ett åldersspann på två–tre år och då har vi ingen nytta av den. Vi djupintervjuar istället de sökande när vi är osäkra på om de är under arton år. Och vi väljer konsekvent att hellre fria än fälla.”

Men det argumentet håller inte. Genom att röntga tänder och handleder får man som Bengtsson själv erkänner ett ålderspann på 2-3 år, vilket innebär att man i alla fall kan avfärda de som är över 20-21 år gamla från att klassas som barn. Därmed kan fusk undvikas och det bör ligga i allas intresse att systemet beivrar de som försöker missbruka det.

Därför bör Sverige omgående införa ålderbestämning som baseras på vetenskapliga metoder såsom röntgen av tänder, handleder men eventuellt även andra nya metoder som har ännu större tillförlitlighet. Denna åldersbestämning ska omfatta de som påstår sig vara under 18 år eller av andra påstås vara under 18 år, eller som av andra anledningar antas vara under 18 år och därigenom behandlas som om de vore under 18 år och därmed drar nytta av de fördelaktiga regler som gäller för personer under 18 år. Är det helt orimligt att personen i fråga skulle vara över 18 år, som t.ex. ett spädbarn eller barn som extremt tydligt inte uppnått tonåren får undantag från ålderbestämning göras.

Vägrar de att undergå sådan undersökning och därmed väljer att inte samarbeta med myndigheterna ska deras utredning avslås och personen i fråga ut- eller avvisas.

Nu rapporterar alltså R&D följande: Åldersbestämning av asylsökande övervägs

Sverige kan få nya regler för hur man fastställer ålder på ensamkommande asylsökande barn. Socialstyrelsen arbetar med en förändring. Migrationsminister Tobias Billström avvaktar det arbetet innan regelverket kan ändras.

Tidigare i höstas kontaktade Tobias Billström (M) sina nordiska ministerkolleger. Syftet var att kartlägga hur situationen med ensamkommande asylsökande unga ser ut i Norden och hur man går till väga för att bedöma åldern i de fall när id-handlingar saknas.

Den nordiska kartläggningen visar att våra grannländer, till skillnad från Sverige, har lagstiftning som reglerar hur man fastställer åldern i tveksamma fall.

Vi ska arbeta efter att ha ett så likartat system inom Norden som möjligt. Då är det viktigt att vi försöker ena systemen och skapa enhetlighet, säger Tobias Billström.

Ytterligare en skillnad mellan Sverige och övriga Norden är att antalet unga asylsökande unga minskar i våra grannländer medan den ökar i Sverige. Varför det är så har Tobias Billström inget säkert svar på.

– Det kan vara skillnaderna i regelverken. Det kan också vara att vi i Sverige har tagit emot många och att detta blir känt för fler och fler som därför söker sig hit. Information reser snabbt i en global värld.

Vilket sammanträffande att när SD kom in i Riksdagen, när SD ställt regeringen till svars och när SD lagt en motion i ämnet – då börjar det hända saker.

Ska de samtidigt erkänna att massor av ”ensamkommande” som fått uppehållstillstånd i Sverige och även medborgarskap ljög om sin ålder? I sådant fall, borde inte deras medborgarskap eller uppehållsstillstånd dras tillbaka?

Regeringen ger SD rätt om ”ensamkommande flyktingbarn”

I våras ställde jag en fråga till regeringen som besvarades av Beatrice Ask:

Nu rapporterar tidningen Riksdag och Departement att Billström vill ha ”enade regler”:

Andelen ensamkommande asylsökande barn fortsätter att öka i Sverige. I våra grannländer är utvecklingen den motsatta. En anledning kan vara att Sverige saknar lagstiftning som reglerar hur man fastställer ålder i tveksamma fall. I övriga Norden är kraven på åldersbestämning tuffare.

– Vi eftersträvar alltid enhetlighet med våra nordiska grannländer, läget blir mer rättssäkert då. Nu försöker vi få en samlad bild av hur rutinerna fungerar i övriga Norden, säger Tobias Billström.

Det var exakt det vi alltså framförde i våras och det är ju positivt att regeringen insett sina fel på detta område. RoD fortsätter:

Sedan den 1 januari i år tillämpar Danmark en lag som kräver att den som uppger sig vara minderårig ska medverka i en åldersundersökning om polisen eller det danska Migrationsverket kräver det.

I Danmark använder man sig av röntgen av handleder och kontroll av tandstatus för att fastställa åldern. År 2009 genomfördes 120 sådana undersökningar i Danmark. I 73 procent av fallen slogs fast att personen i fråga var 18 år eller äldre. Sedan dess har praxis förändrats och i dag får alla fall där någon tvekan finns genomgå en åldersundersökning.

Vad motsvarande för tveksamma fall i Sverige skulle vara är det ingen som vet.
– 73 procent låter mycket, men jag kan tänka mig att siffran kan vara likartad i Sverige. Definitivt är en stor del över 18 år, säger Nevine Mawati, enhetschef vid Migrationsverkets asylprövningsenhet i Malmö.

Det konstaterats även att ”Genomförandet av åldersbestämningar anses ha inverkat på att allt färre lämnar felaktiga uppgifter om sin ålder”, vilket Finlands inrikesminister Päivi Räsänenanger i sitt svar till Billström.

Följden av våra grannländers skarpare rutiner har också lett till att antalet asylsökande utan vårdnadshavare minskat betydligt i Finland. År 2009 var antalet 557, förra året 329 och i slutet av juni i år var antalet 70. Det bevisar att väldigt många helt enkelt försöker lura systemet, precis som jag framhöll till Beatrice Ask.

Jag har för någon dag sedan innan jag ens läste RoD artikel lämnat in en motion till riksdagen där jag yrkar på följande:

att med vetenskapliga metoder åldersbestämma immigranter som vid prövning av uppehållstillståndet vill behandlas eller kommer att bli behandlade som om de vore under 18 år gamla.

att prövningen för uppehållstillståndet för den som vägrar delta i ålderbestämning ska avslutas och personen ska av- eller utvisas med omedelbar verkan.

Det är självfallet så att regeringen aldrig kommer eller vågar erkänna att SD:s hållning i frågan var och är den enda riktiga men faktum kvarstår att när vi framhållit ovanstående innan har vi av och från Alliansen framställts som onda och allt det vanliga. Vi har stått ensamma i frågan. Det återstår att se hur långt Billström väljer att gå, men av artikeln att döma verkar han i alla fall kommit till viss insikt. SD är garanten för att dessa frågor aldrig glöms bort eller ignoreras.

Om åldern på ensamkommande flyktingbarn

Nu läser jag följande på SR; Felaktiga åldrar på flyktingbarn:

För de kommuner som tar emot är det ett känt problem att Migrationsverkets utredningar om åldern ofta är felaktig.

Efter att ha pratat med sex av länets kommuner som tar emot ensamkommande flyktigbarn och ungdomar är bilden entydig. Det är ofta som de ansvariga för verksamheten upplever att de som fått plats är över 18 år, vilket är den övre gränsen för om man får plats eller inte.

[…]

Migrationsverket friar hellre än fäller om de är osäkra på berättelsen. Men de som jobbar med de ensamkommande barnen och ungdomarna i Norrbotten upplever ganska ofta att det finns personer som fått plats egenligen är för gamla.

Jag har skrivit mycket om detta,nästan enbart svenska, fenomen:
Mer om ”ensamkommande flyktingbarn”

Video: Fråga till Beatrice Ask om ”ensamkommande flyktingbarn”

Migrationsministern vill att Europa ”tar ansvar” för ”flyktingbarn”

Lästips: ”Hur många behövs för att försörja 3000 flyktingbarn?”

Om Vellinges ”flyktingbarn”

Barn som är vuxna

Ett ankarbarn i Sverige eller 70 000 räddade liv någon annanstans?

Det sipprar hela tiden fram mer och mer bevis på vilket falskspel ”ensamkommande flyktingbarn” är. Första var det ”apatiska” (också bara ett fenomen som kunde fungera i naiva Sverige) sedan när den lögnen uppdagades kom ”ensamkommande” ”flykting” ”barn”, vilket vid det här laget också borde ha förpassats till soptippen.

Jag har skrivit klart en motion till riksdagen som går ut på att alla som påstår sig vara under 18 år ska kontrolleras, såvida det inte är helt och hållet uppenbart, men hellre kontrollera en gång för mycket än en för lite. Vidare kan vi konstatera att Migrationsverket bör läggas ner till förmån för en ny myndighet som inte är helt infiltrerad av massinvandringsförespråkare som ”hellre friar än fäller”.

Skär ner på kvotflyktingarna också!

Läser i SvD att Sverige tar emot 30 procent av Europas samlade andel av FN:s kvotflyktingar, 1900 st i år.

SD vill som bekant minska asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent men jag vill nu även att vi ska minska antalet kvotflyktingar.

Enligt FN uppgick Europas befolkning till 852 miljoner 2009. Sveriges andel av detta är med andra ord cirka 1 procent. Så istället för att vi tar emot 30 procent av andelen kvotflyktingar som vi enligt SvD gör idag, borde vi alltså ta emot 1 procent, dvs 30 gånger mindre än vad vi gör idag.

Så istället för att ta emot 1900 st i år borde vi enligt vår befolkningsmängd ta emot 60 personer cirka, en minskning med cirka 97 procent.

Islam v.s. kristendom

(nedanstående artikel skrev jag tidigare för Newsmill, men den e värd att ta upp här också)

Det är betydligt mer våld i Bibeln än i Koranen. Idén att islam spreds med svärdet är ett västerländskt påhitt, när det i själva verket var kristna västerlänningar som utkämpade brutala korståg mot islam.

Argument som ovanstående är förmodligen det allra vanligaste när det gäller att ursäkta eller förneka islams natur. När islams heliga texter, Koranen och Haditherna uppmärksammas för att visa på islams inneboende våldsamhet, påminns vi istället om att andra religioner, främst de judeo-kristna är minst lika dåliga.

Attacken mot kristendomens historia och doktrin är en viktig del i ansträngningarna att inympa en skamkänsla inför vår egen kultur – en skam som leder till att människor inte ens anser att Västerlandet är värt att försvara.

Människor som skäms över sin kultur och civilisation kommer inte att försvara den. Därför är det viktigt att förstå skillnaderna mellan kristendomens ideologi och islams. Har kristendomen som det påstås samma kapacitet att inspirera till våld som islam? Finns det något i det judeo-kristna arvet som är värt att försvara i ljuset av utmaningen som vår civilisation står inför?

Våld i judisk och kristen historia

Flera texter från gamla testamentet visar de facto upp en våldsam sida, särskilt två passager omnämns ofta; 5 Mosebok, 20:16-18 och Josua 10:40. Det handlar om erövringen av Kanaans land av hebréerna omkring 1200 före Kristus, där Gud beordrade hebréerna att döda ”hetiterna och amoréerna, kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna”, något som har blivit symbolen för bibliskt våld och intolerans.

Beträffande kristendomen hänvisas det allt som oftast till korstågen, som inleddes 1095 och avslutades 1291, som bevis för kristendomens våldsamma natur.

Bibeln versus Koranen

Problemet är att jämförelsen görs mellan ett historiskt skeende i den judeo-kristna historien – som har haft våldsamma episoder – med muslimsk teologi – som uppmanar vill våld. Förvisso har de tre stora religionerna alla haft våld utfört i dess namn, men den springande punkten är huruvida detta våld är sanktionerat av deras gud och teologi eller om det helt enkelt är krigslystna människor som önskat det.

Gamla testamentet fungerar som ett intressant exempel. Där beordrade Gud klart och tydligt att hebréerna skulle utrota kaananéer och omkringliggande folk, vilket därmed är ett utslag av Guds vilja. Det som bör dock noteras att detta våld, hur illa det än må ha varit, berörde en specifik tid och plats och inriktades mot specifika folk. Aldrig någonsin blev detta våld standardiserat eller del av judisk lag. Alltså: bibliska vittnesmål om våld är deskriptiva, inte preskriptiva.

Och här är islam unikt. Även om våldet i islam har en historisk kontext är dess yttersta betydelse teologisk. Överväg följande Koranverser, kända som ”svärdverserna”:

När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem. Men om de visar ånger och villighet att förrätta bönen och betala allmoseskatten, lämna dem då i fred – Gud [Allah] är ständigt förlåtande, barmhärtig.” (Koranen 9:5)

”Bekämpa dem som inte tror på Allah eller Domens Dag, eller tillåter det som är förbjudet av Allah och Hans Sändebud, eller inte erkänner Sanningens Religion, bland Bokens Folk, tills de ger kompensation med villlig underkastelse, och känner sig underdåniga.
(Koranen 9:29)

Precis som med Gamla testamentet, där Gud befallde hebréerna att attackera och döda sina grannar, har även svärdverserna ett historiskt sammanhang. Allah utfärdade dessa bud efter att muslimer under Muhammeds ledning hade blivit starka nog att invadera deras kristna och hedniska grannar. Men till skillnad från de krigiska verserna och anekdoterna i Gamla testamentet är svärdverserna i islam grundläggande för islams relation till både ”Bokens folk” (det vill säga judar och kristna) och ”avgudadyrkare” (det vill säga hinduer, buddhister, animister, etcetera.) och satte samtidigt igång den muslimska erövring som kom att förändra världen.

Enligt vers 9:5 stipulerar islamisk lag att avgudadyrkare och polyteister antingen måste konvertera till islam eller dödas. Samtidigt är vers 9:29 den primära källan för islams välkända diskriminering mot kristna och judar under islamisk överhöghet.

Svärdverserna, liksom otaliga andra verser i Koranen och de muntliga traditioner som tillskrivs Muhammed, ligger till grund för islams lärda; tjänstemän, shejker, muftis och imamer som genom tiderna alla nått konsensus bindande för hela det muslimska samfundet – att islam skall vara i ständigt krig med den icke-muslimska världen tills de förstnämnda kan dominera de sistnämnda.

Det är konsensus (ijma) inom den muslimska världen att svärdverserna är bland de sista avslöjandena rörande islams förhållande till icke-muslimer och att dessa har ersatt (abrogerat) omkring 200 av Koranens tidigare och mer toleranta verser, till exempel som vers 2:256 (”Inget tvång finns i religionen”).

Den irakiske juristen Majid Khaduri (1909-2007) skrev till exempel att ”Jihad … anses av alla jurister, nästan helt utan undantag, som en kollektiv skyldighet för hela den muslimska samfundet.” (Majid Khadduri, War and Peace in the Law of Islam, Oxford University Press, 1955)

Koranens språk skiljer sig som nämnts från Gamla testamentet i det att Koranen inte är tidsspecifik eller platsspecifik, utan uppmanar till mord och krig mot de ”otroende” förr såväl som idag, något vare sig kristendomen eller judendomen gör. I princip alla våldsamma befallningar i Koranen har en öppen och generisk natur, både i Koranen (till exempel. 8:39) och Haditherna (”Jag har beordrats att föra krig mot mänskligheten tills de vittnar om att det inte finns någon gud utom Gud och att Muhammed är Guds budbärare”).

Den faktiska verkligheten visar dessutom en slående korrelation med det islam föreskriver; från dag ett spreds islam genom krig och erövring. En majoritet av det som idag är dar-al-islam, erövrades genom krig. Även islams vagga, den arabiska halvön, blev muslimsk genom krig där tusentals avrättades för att de inte var muslimer, i skarp kontrast till hur kristendomen spreds.

Muhammeds roll

Ett vanligt förekommande argument när det gäller att förklara muslimskt våld är socio-

ekonomiska faktorer, det vill säga. de är ”förtrycka” eller ”fattiga”. Problemet är bara att detta inte förklarar varför andra grupper som inte är muslimer men också lider av förtryck eller fattigdom (till exempel. i Sydamerika eller Asien) inte i kristendomens (eller buddhismens, judendomens och så vidare) namn utför terroristhandlingar och dylikt.

Det som måste tas i beaktande är profeten Muhammeds liv. För en muslim anses han vara den perfekta människan och utgör en mycket viktig källa till lagstiftning inom islam, vilket står angivet i Koranen 33:21 (”I Guds Sändebud har ni ett gott föredöme…”). Men både i Koranen och Sunnan (Muhammeds liv och exempel) är plundring av otroende, förslavande av deras barn och bortförande av kvinnor till harem välgrundat. Detta innebär att det går att rättfärdiga liknande handlingar idag genom att hänvisa till Koranen eller Muhammed, vilket också görs runt om i världen.

Judendomen och kristendomen

Vare sig judendomen eller kristendomen har någon motsvarighet till muslimernas Sunna. Gamla testamentets patriarker låg aldrig till grund för judisk lag. De sågs som historiska figurer, felbara sådana som kunde straffas av Gud för deras synder.

Rörande kristendomen ersattes mycket i det Gamla testamentet av Jesus, som i motsats till Muhammed kännetecknades av pacifism. Somliga försöker dock likställa Jesu budskap med Muhammeds genom att bland annat hänvisa till Matteus 10:34 (”Jag har inte kommit med fred utan med svärd”). Detta syftar dock inte till våld utan förutser den kamp som kommer att uppstå mellan de kristna och deras omgivning, vilket också blev fallet när kristna passivt blev dödade, vilket händer än idag i den muslimska världen.

Det betyder inte att kristna inte kan förespråka hat eller våld, men den kristna teologin förespråkar knappast detta – tvärtom. Om sedan alla kristna följer dessa föreskrifter eller inte är en annan sak, på samma sätt som om alla muslimer följer kravet på Jihad eller inte. Frågan är vad de olika religionerna föreskriver.

Och det finns ingen motsvarighet inom judendomen eller kristendomen till de tidlösa och generella instruktionerna i otaliga koranverser och hadither, som uppmanar till våld och krig mot de otroende (”Fiendskap och hat skall råda mellan oss  och er ända fram till dess att ni tror på den ende Guden”, Koranen 60:4)

Korstågen tas upp som exempel på kristendomens våldsamhet, men dessa korståg var en defensiv aktion mot muslimsk expansion genom krig som pågått i 400 år före det att korstågen inleddes. Det var efter att islam hade erövrat det kristna bysatinska riket på 1000-talet som påve Urban II kallade efter korstågen. Men även bortsett från att korstågen alltså var defensiva krig mot islams krigiska frammarsch, baserades dessa inte på Jesus eller det kristna budskapet. Korstågen var, liksom de våldsamma passagerna i Gamla testamentet, historiska i sin natur och inte tecken på någon djupare teologisk betydelse.

Och man kan fråga sig; om korstågen vittnar om hur kristna betett sig, som uppmanas att älska, välsigna och gör gott mot sina fiender som hatar, förbannar och förföljer dem, hur mycket mer kan förväntas av muslimer som är kommenderade av Gud att attackera, döda och plundra icke troende?

Västvärlden måste sluta att förbanna sin egen historia och värderingar för annars blir det omöjligt att försvara sig mot en ideologi som har sina prioriteringar klara. Dessvärre har det mångkulturella och relativistiska tankesättet blivit djupt rotat i Sverige och Väst. Detta har medfört att vi fått ledare som visar öppet förakt för vår kultur och historia men ändå kan sitta kvar på sina poster. Vi känner väl alla till Reinfeldt uttalande om att ”ursvenska blott var barbari” (DN 11 november 2006) eller Mona Sahlin som i ett tal inför Turkiska ungdomsförbundets Euroturk, mars 2002  sa att ”Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”

Endast i ett land där oikofobin fått härja fritt kan sådant grovt självförakt existera. Likställandet av kristendomen och islam är ett led i denna process, som dessutom inte bara resulterar i självförakt utan även välkomnandet av den muslimska ideologins framväxt i Sverige och Västvärlden.

Myten om att terrorism motiveras av fattigdom

I debatten om terrorism och islam finns det ett läger som menar att terrorismen har sitt ursprung i fattigdom och låg utbildning; att det endast kan vara fattiga människor som inte har något att förlora som frivilligt skulle hänge sig åt terrorism och då kanske främst det som kallas självmordsbombning. Detta synsätt väljer att helt bortse från ideologiska motiv och lägger allt fokus på någon form av ”klasstänkande”.

Men hur ser verkligheten ut beträffande detta? Är det så att terrorister generellt sett är fattigare än de som inte hänger sig åt terror?

Den mest uppenbara iakttagelsen är att titta på alla länder i världen som är fattiga – och de är ganska många. Trots att större delen av Afrikas länder, många i Sydamerika och inte minst i Östeuropa, är mer eller mindre fattiga, har terrorism aldrig blivit ett bestående fenomen där. Endast i muslimska miljöer har detta etablerats.

Men är det inte så att de enskilda individerna är fattiga, och därmed lättare dras till terrorism? Nej, inte det heller. Terrorattackerna den 11 september utfördes av välutbildade personer från medelklassen. Osama bin Laden själv kommer från en av de rikaste familjerna i Mellanöstern och Yasser Arafat studerade i England och hade det gott ställt. Dessa exempel är bara några av många fler och ger upphov till ytterliggare frågetecken om relationen mellan fattigdom och terrorism.

I Journal of Economic Perspectives från 2003 presenterades en undersökning gjord bland palestinaaraberna där de tillfrågades om det finns ”några omständigheter där du kan motivera terrorism för att uppnå politiska mål?”. Det mer välbeställda segmentet av de svarande (köpmän, jordbrukare och tjänstemän) var mer positiva (43.3%) till detta än de mindre välbeställda (arbetare, hantverkare) (34,6%). Det högre segmentet var också mer benägna att stödja väpnade attacker mot israeliska mål (86,7 procent mot 80,8 procent). Samma dynamik fanns även när utbildningen hade beaktats.

En annan studie undersökte Hizbollahanhängare som dött i strid och jämförde dessa med den övriga libanesiska befolkningen; Hizbollahmedlemmarna hade något mindre sannolikhet att vara fattiga och mycket högre sannolikhet att ha avslutat gymnasiestudier (NBER Working Paper No. 9074).

Ytterligare en studie utanför Israel fann att självmordsbombare generellt sett var rikare (15% under fattigdomsgränsen jämfört med 35% av populationen i allmänhet) och mer välutbildade än övriga befolkningen (95% hade avslutade gymnasiestudier mot 50% som inte kom längre än grundskolan). (Fortune March 13 2007)

Harvardprofessorn Albert Abadie presenterade i oktober 2004 en studie av 1 776 terroristattacker och hittade inga kopplingar mellan attackerna och fattigdom.

– Förr i tiden hörde vi människor hänvisa till den starka kopplingen mellan terrorism och fattigdom, men faktum är att när man tittar på data, är den inte där.

(Harvard Gazette)

Förhållandet visar sig snarare vara det omvända. Två forskare, Efraim Benmelech vid Harvard Universitet och Claude Berrebi vid Rand Universitet, undersökte förhållandet mellan humankapital (d.v.s utbildningsnivå osv) och terrorism och fann att äldre personer med högre utbildning anförtros uppdrag som har högre profil, dödar mer människor och löper mindre risk att misslyckas eller åka fast. Med andra ord, ju mer välutbildad desto bättre terrorist.

En annan som undersökt förhållandet mellan terrorism och fattigdom är Marc Sageman, f.d. CIA-agent, som tittade på 162 terrorister och kom fram till följande slutsatser:

  • Två tredjedelar av de undersökta gick på universitet i en del av världen där endast 10% normalt sett gör det
  • De flesta kom från medel eller övre medelklass

Terror har med andra ord inget att göra med fattigdom utan handlar om värderingar och ideologi.