Somalier i USA – inte så bra

Lite mer som slår sönder PK-myten om hur fantastiskt somalier klarar sig i USA.

Mayor Robert Macdonald (R) of Lewiston, Maine, is drawing attention for controversial remarks in a BBC interview that aired on Sept. 11, in which he tells immigrants who come to America: ”You come here, you come and you accept our culture and you leave your culture at the door.”

In 2002, then-mayor Laurier Raymond also upset the Somali community when he asked immigrants to stop coming to the city because there was too much pressure on Lewiston’s social services.

Svensk media: Problem när Republikanerna samlar in mer pengar – inte när Demokraterna gör det

Brukar vi inte höra i svensk medias jämrande de gånger som Republikanerna samlar in mer pengar än Demokraterna?  Samtidigt kan vi läsa svensk media stoltsera när Demokraterna leder i pengainsamlingen, som t.ex. under Obamas valkampanj 2008.

Idag läser jag i SvD om den ”amerikanska högern”:

Martin Gelin lyckas skapa en viss förståelse för republikanernas bevekelsegrunder, men det betyder inte att boken inte oroar. Det visar sig nämligen att rörelsen har radikaliserats de senaste åren och att själva det demokratiska systemet i USA nu är under angrepp. Valkampanjernas miljardrullning skapar en ojämlik spelplan (Mitt Romney beräknas ha tre gånger större kassa än den sittande presidenten i årets valkampanj),

Ja, måste vara jobbigt. Men så jobbigt lät det inte när Obama utklassade McCain i insamlingen. Här är några exempel:

Fokus skriver neutralt eller något imponerat:

Här är fem saker som talar för respektive emot Barack Obama i höstens presidentval.

Pengarna

Den massrörelse av gräsrotsaktivism som Barack Obama lyckats mobilisera, har gett resultat även i hans kampanjkassa. Sammantaget har Barack Obama samlat in 240 miljoner dollar, jämfört John McCains 80 miljoner dollar. Frågan är om stora bidrag från ett mindre antal personer och företag kan matcha den myriad av väljare som backar upp Obama.

SVT har rubriken ”Obama har gjort nästa allt på ett nytt sätt”. Läs tongången i artikeln:

Valet 2008 har för alltid förändrat sättet på vilken en amerikansk presidentvalskampanj sköts. Och det beror på en man och hans kampanj: Barack Obama.

Han har hittat nya sätt att organisera väljare på gräsrotsnivå – och kanske framför allt: nya vägar att framgångsrikt finansiera en valkampanj. Ingen kandidat i amerikansk historia har lyckats samla in mer pengar än Barack Obama.

SvD har liksom alla annan svensk media jag sett inte heller ett enda negativt ord om Obamas större kampanjkassa. Istället låter de snarare imponerade:

Hittills har den demokratiske presidentkandidaten samlat in osannolika 400 miljoner dollar (2,5 miljarder kronor). Antalet givare är hela två miljoner, enligt kampanjens räkneverk.

Pengafaktorn är lite oberäknelig men när det gäller Barack Obama framgick det redan under primärvalen att han utnyttjade kampanjmedlen mycket effektivt för att nå ut, exempelvis till nya unga väljare. Nu får han möjligheter att köpa mer dyr tv-tid i storstadsregioner och ha närvaro på fler orter.

DN pratade stolt om hur Obama ”brädade” McCain:

Demokraternas presidentkandidat i USA, Barack Obama, samlade in över 30 miljoner dollar under juni, uppger Wall Street Journal med hänvisning till högt uppsatta källor inom Obamas kampanj.

Det skulle innebära att Obama brädade sin motståndare, republikanernas John McCain, med råge.

Listan kan säkert göras längre. Läser man istället om när Romney leder (eller för den delen när Bush samlade in mycket pengar) hittar man knappast de positiva, ibland lyriska, beskrivningar som Obama får. På sin höjd blir det som i SvD artikeln ovan eller som Sydsvenskan skrev:

Men andra USA-miljardärer kommer lika fullt att på andra sätt försöka styra valutgången utifrån sina intressen. Mitt Romney gynnas utan tvekan av deras ekonomiska stöd i valkampen mot Obama.

Ändå finns nackdelar som kan bli mer tydliga om Romney, som själv skapat en stor förmögenhet som riskkapitalist, når Vita huset.

Eller när det poängteras hur stor fördel Romney har jämfört med Obama:

Romney har nu fyra gånger så mycket pengar som för tre månader sedan i kampanjkassan, vilket har stor betydelse i ett USA där förmågan att köpa tv-reklam och anställa kampanjarbetare är avgörande för valutgången.

Eller denna DN-artikel som är rätt tydlig i dess försök att utmåla Obama som en stackare som slåss i motvind och förlitar sig på vanliga hårt arbetande amerikaner som spenderas sin tid för att få räddaren Obama omvald, typ:

Den republikanske kandidaten Mitt Romneys allt fylligare kampanjkassa har öppnat för en mejlvåg från demokraten Barack Obama som nu på sina bara knän ber befolkningen om pengar.

[..]

Barack Obama kan bli den första sittande presidenten som ställer upp till omval i ekonomiskt underläge jämfört med motståndaren.

Jag tycker det är rätt tydligt och det finns säkert många fler exempel.

Svensk medias preferenser lyser i alla fall rätt igenom – men det är väl ingen som blir förvånad egentligen.

Läs mer:

Romney Raises Big Money, Dwarfs McCain, Democrats Complain 

Somalier i Minnesota – inte så rosensött som det framställs?

Sjuklövern och dess företrädare brukar ofta framhålla somalierna i Minnesota som ”bevis” för att de minsann också kan anpassa sig och sköta sig bra. Jag talade med några amerikaner från just Minnesota som jobbar inom det offentliga och de hade en något annorlunda syn på somalierna och deras s.k. framgång där, vilket jag kommer återkomma till.

Tills dess kan ni få ett litet förskott genom att läsa PI:s artikel om hur somalierna stoppar tomtebesök i skolorna; Somaliska familjers klagande stoppade tomtebesök

De gamla svenskbygderna i Minnesota i USA är inte längre vad de varit sedan somaliska invandrare mer och mer börjar sätta sin inte alltför trevliga prägel på samhället. Senaste exemplet på det kan vi läsa om i lokaltidningen Mankato Free Press där man berättar om en av konsekvenserna med att låta minoriteter med en samhällskrävande agenda av myndigheterna tillåts styra över majoriteten. Denna gång har muslimska kravmaskiner lyckats få till ett förbud för jultomten att besöka barn i förberedande skolklasser.

Radio: Intervju på amerikanska PRI:s the World

Swedish far-right wins seats in parliament

Lyssna på klippet direkt: http://media.theworld.org/audio/092020103.mp3

Intervju på amerikansk radio om islam i Sverige och dödshoten mot Vilks

Läs artikeln här, där du även kan lyssna på radioinslaget:

Cartoon Furor Met With Muted Response In Sweden:

The Limits Of Liberalism

Kent Ekeroth is not a halal hippie. He works for the Swedish Democrats Party, which is the only group of politicians that doesn’t go along with the liberal consensus in Sweden. So far, the party doesn’t have a single seat in Parliament. Ekeroth is trying to change that and is certain his party will win seats in parliamentary elections in the fall.

Party members want to restrict immigration and re-emphasize pride in Swedish culture. Hoping to tap into what they think is the unspoken disquiet in Sweden about such issues, one of the party’s slogans is ”We say what you’re thinking.” 

Ekeroth says what liberal Swedes don’t realize is that if you take in groups who are against liberalism, then you don’t have a liberal society.

”They believe in the goodness of the people, that everyone wants to live in society like ours. … But they haven’t considered that there might be people around the world [who do not] want to have the society that we want,” he says.

Ekeroth says that Sweden is too liberal for its own good. But he denies he’s a racist. He says the backlash against Sweden’s political correctness is already beginning ahead of elections in September.

He says he hopes that change can come without something terrible happening, to the artist Lars Vilks or anyone else.

Inga problem att bygga hyllningsmonument över terrorister – men stora problem att bygga lägenheter till judar

Jag gillade aldrig Obama på något sätt egentligen. Han verkade falsk, hade en naiv inställning om bl a islam och mycket annat. Alla mina farhågor har sedan hans tillträde besannats.

Senast i raden är käbbel mellan Israel och USA, Moshe Dann pleased Biden, Clinton emerged from Obama’s closet hatred of Israel that (översatt med Google translate):

Om villfarelse är en av de farligaste fallgropar av diplomati, så är, paradoxalt nog, kritik av Israel från vicepresident Joe Biden och statssekreterare Hillary Clinton en välsignelse i förklädnad.
 
Genom att fördöma en rutinmässig tillkännagivande av Israels planer på att bygga ett nytt kvarter i Jerusalem, sköt Biden det första skottet. Clinton tillade att ”det var inte bara en förolämpning mot Biden, men en förolämpning mot USA.”
 
Sådana eldig attacker mot Israel står i skarp kontrast till löften om kärlek och lojalitet, retorik menad att söva israelerna mot den verkliga amerikanska politiken och dess avsikter.

[...]

Det var inte den planerade officiella invigningen av ett torg och monument i Ramallah till minne av en terroristgrupp som hade mördat israeler som kränkte Hillary Clinton, utan istället planer på att bygga lägenheter för judar.

Författaren skriver vidare:

Anhängare av Israel bör glädjas åt att Biden och Clinton hat mot Israel kommit ut ur Obamas garderob. Deras vilda attack, så livsfarlig som det verkade från början, medförde dock liten eller ingen skada. Det banar väg för en robust svar från Israel, ett som kommer att ställa in kursen för Israels politik och riktlinjer för framtida diskussioner.

Även den kände kolumnisten Caroline Glick är förbannad:

It is depressing, and let’s face it, a bit scary that the US, which has refused to raise a finger against Iran’s nuclear program or any other rogue action by any other US enemy has decided to go after Israel in this fashion. It is depressing, but not surprising.

Anyone who paid the slightest attention to who Barack [short for Barakeh in Arabic] Obama is before he was elected knew full well that this man is an enemy of Israel. He was a member of an ardently anti-Semitic church for more than two decades. His friends ranged from virulently anti-Israel and anti-Jewish like Edward Said, Rashid Khalidi, William Ayres, Jeremiah Wright, Samantha Power and Susan Rice — among others — to radically post-Zionist like Arnie Wolf, Rahm Emmanuel and David Axelrod not to mention Joe Biden.
 
Given his pedigree, no one should have been surprised that Obama has chosen to stir up a crisis in his relations with Israel.

 

‘Frankrike: USA ger för mycket hjälp till Haiti’

Erixon skriver, Frankrike: USA ger för mycket hjälp till Haiti:

Anti-amerikanismen i Frankrike når nya höjder. Nu anklagar den franske biståndsministern USA för att göra för mycket på Haiti, rapporterar Daily Telegraph i US accused of ‘occupying’ Haiti as troops flood in.

Denna avundsjuka på amerikansk handlingskraft är grotesk. De amerikanska soldaterna ger betydligt mer hjälp än FN, EU och andra länder. 600.000 dagsransoner hade distribuerat fram till lördagkvällen, rapporterar AP i Food, water coming to earthquake-ravaged Haiti.

Frankrike ser alltså hellre att haitierna svälter ihjäl än att de får hjälp av amerikaner.

[...]

Men anti-amerikanska tokstollar kan naturligtvis inte låta bli att sticka upp sina fula trynen, även när människors liv står på spel. Prestige är vad det handlar om: européer som inte tål att amerikaner är så mycket mer effektiva, snabba och därmed bättre och till större nytta för hjälpbehövande än vad pratsjuka, fega, långsamma Europa klarar av.

Touché…

(more…)

En rejäl sågning av Barack Obama

I artikeln David Cameron must fill the leadership vacuum left by Barack Obama sågas Obama rejält:

Barack Obama’s central failing in foreign policy has been his striking hesitation to project American global power and leadership, which in the eyes of America’s enemies and competitors translates as weakness and vulnerability. He has sacrificed US strength and influence on the altar of international popularity, as though the world were an extension of the stage of American Idol, and not a hugely dangerous place where the United States remains hated and reviled by those who seek its demise.

President Obama has gone out of his way to apologise for his country’s past at almost every opportunity on foreign soil, from Cairo to Prague to Strasbourg. The result has been the humiliation of the United States, and the growing perception of the president as an extremely naïve commander in chief who appears to be sacrificing the national interest to appease international opinion. Obama’s spectacularly awful address last month to the United Nations was rightly met with widespread derision in the US, and was embarrassingly followed by Libyan tyrant Muammar Gaddafi’s admiring call for Obama “to stay forever as the president.”

Läs resten av sågningen här

Grattis till USA:s födelsedag

Jag har varit på semester och uppdaterar därmed in bloggen speciellt ofta i juli månad. I efterhand vill jag dock gratulera USA till dess 233:dje födelsedag!

En reflektion omkring USA som jag ofta tar upp i diskussioner är dess inblandning i Andra Världskriget. Trots att USA inte blev anfallen av någon europeisk stat, förklarade man krig mot Tyskland och skickade trupper för att hjälpa Europa.

Enligt den doktrin Vänstern och övriga liberaler vill ha skulle USA inte gjort det, på samma sätt som de menar att det var fel att störta Saddam, eftersom USA inte självt blev attackerat av Tyskland. Tack och lov lyssnar inte USA på sådana isolationistiska tongångar utan gjorde det som är moraliskt rätt och offrade tusentals av sina medborgare för att bekämpa det som är ont (socialism i olika former, närmare bestämt nationalsocialism och kommunism).

Det tackar jag USA för och ägnar samtidigt en tanke till alla de män som kämpade emot tyranniet och miste sina liv och alla de framtida upplevelser de kunde haft som en följd av det.

Obamas Egypten-tal visar på hans inkompetens

Först och främst vill jag rekommendera Erixons inlägg om detta; Obamas EGypten tal: ‘djupt ohederligt”:

Barack Obama har visat att han inte kommer att kunna göra någonting för att förbättra situationen i Mellanöstern. Inte så länge han har den verklighetsfrånvända bild som det här talet indikerar.

Det som blåses upp i svenska media är hans ”hårdare linje mot israeliska bosättningar”. Intressant. Araber förväntas bo och fortsätta bo i Israel, men judar ska etniskt rensas från de arabiska framtida områdena.

Som jag tidigare skrev:

Etnisk rensning ok så länge det är judar som rensas?

Etnisk rensning ok så länge det är judar som rensas? – del II

Israel-frågan är en fråga, islam den stora frågan. I båda fallen visar han gång på gång att han inte förstår eller att han helt enkelt inte är på vår sida.

Obama visar gång på gång varför jag kallar honom Obamalain – för han är en naiv stackare eller en ulv i fårakläder. Och inget av alternativen är speciellt upplyftande.

Obs! Läs även Walid Phares artikel What Obama Should Tell the ‘Muslim World’

(more…)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 237 other followers