Mattias Karlsson skriver (kommentarer till Mattias text nedan tagna från AP) (se även SD:s hemsida):
Den 11 augusti 2011 stormade Karen Drambjan det estniska försvarsdepartementet. Han tog två personer som gisslan, sköt vilt omkring sig och utlöste ett antal bomber. Drambjan har ensam fått skulden för det som inträffade, men var han verkligen ensamt ansvarig? Kan det inte finnas andra som till och med är mer skyldiga än vad han är? Drambjan var aktiv i det estniska vänsterpartiet. I det manifest som han publicerade i samband med EU-parlamentsvalet 2009 slår han fast att han betraktar Estland som en moraliskt bankrutt och neo-fascistisk stat.
Mattias Karlsson fortsätter att utveckla resonemanget:
Drambjan är inte ensam om att hysa denna typ av uppfattningar. Det finns ett nätverk av socialistiskt färgade människor som hyser liknande uppfattningar. De länkar till varandras blogginlägg och ibland träffas de till och med. En av de personer som öppet propagerar för sina åsikter och som kan sägas ingå i detta världsomspännande nätverk av socialister är den svenske artisten Mikael Wiehe. Precis som Drambjan ser Mikael Wiehe ett stort hot i neo-fascism och moralisk korruption. Wiehe säger sig vara demokrat , men det finns gott om bevis för att han egentligen förespråkar våld och terror. Wiehe har vid åtskilliga tillfällen deltagit i manifestationer med den våldsförespråkande extremvänstern och han har uttryckt sympati för den kubanska kommunistdiktaturen. På sin skiva ”Ta det tillbaka” från år 2010 sjunger Wiehe bland annat följande: ”Hatar du dom jävlarna, som köper upp och lägger ner? Vill du skära dom i bitar och slå in dom i paket? Drömmer du om huvuden som ligger i en korg? Vill du sätta upp en galge på närmsta stora torg?” Det finns visserligen inga bevis för att Drambjan och Wiehe någonsin har träffats eller för att Drambjan någonsin har lyssnat på Wiehes texter, men de delar delvis samma världsbild och det kan inte helt uteslutas att Wiehes texter faktiskt inspirerade Drambjan till terrorattentatet.
Revolutionsromantikern Wiehe från den gamla svenska rödvinsvänstern sitter alltså i sitt elfenbenstorn och drömmer om att se sina politiska fienders huvuden rulla. Han har blivit uppenbart inspirerad av islamisterna som nu, här idag, just brukar halshugga journalister, diplomater och andra representanter för västerlandet som förirrar sig till muslimska länder. Islamisterna i våra länder brukar också förespråka halshuggning av bland andra Kurt Westergaard och Lars Vilks. Hur förhåller sig den svenska socialdemokratin till allt detta? Mattias Karlsson igen:
De svenska socialdemokraterna har varit mycket tydliga med att de tar avstånd från attacken på det estniska försvarsdepartementet och menar att de inte har några kopplingar till våldsförespråkande socialister. Trots detta har jag hittat bevis för att ledande socialdemokrater har hyllat Mikael Wiehe och till och med träffat honom.
I det här filmklippet från 1993 uttrycker socialdemokraternas före detta partiordförande Mona Sahlin stark sympati för Mikael Wiehe och hans åsikter. När jag konfronterar Socialdemokraternas nuvarande partiledning med dessa uppgifter säger de att man tar avstånd från Wiehes åsikter om att man borde skära den borgerliga regeringen i småbitar. Man tycker inte det är bra att Sahlin har uttryckt sig positivt om Wiehe, men menar att man är säker på att Sahlin aldrig skulle gjort det om Wiehes önskan om att hänga sina meningsmotståndare hade varit känd för henne.
Samtidigt så understryker man att det inte är rätt att döma ut alla människor i världen som är emot fascism och moralisk korruption som extremister på basis av vad Wiehe har sjungit. Mona Sahlin tycker först inte att det är någon större mening med att uttala sig eftersom partiledningen redan har gett sin syn på saken och det därför inte finns så mycket mer att tillägga. Dessutom befinner hon sig på tjänsteresa i USA. Men när hon får klart för sig att vår granskning till största delen kretsar kring henne personligen så ringer hon plötsligt upp och vill reda ut de missförstånd som hon menar att jag gjort mig skyldig till.
Sahlin hävdar att hon tar avstånd ifrån uppmaningar till våld och att hon inte kan hållas ansvarig för vad Wiehe sjungit. Hon säger också att om hon år 1993 hade vetat att Wiehe år 2010 skulle fantisera om massmord, så skulle hon aldrig uttryckt sig i så positiva ordalag om honom. Man kan dock fråga sig hur trovärdigt detta avståndstagande är. Än idag har Mona Sahlin inte publicerat någon kritik mot Wiehe, vare sig på sin twittersida eller någon annanstans på nätet.
Även om Wiehe ännu inte sjungit om massmord, så måste det ändå redan 1993 ha varit känt för Sahlin att Wiehe var en vänsterextremist. Flera borgerliga tidningar uttryckte nämligen ganska tidigt denna åsikt om Wiehe.
Ja, det är verkligen beklagligt att Drambjan ensam får bära skulden för det fruktansvärda terrorattentatet samtidigt som Mona Sahlin och Socialdemokraterna går fria. Förhoppningsvis kommer dock Drambjans advokat arbeta för att åtminstone Mikael Wiehe ställs inför rätta för sin delaktighet i terrorn.
Mattias Karlsson avslutar sitt inlägg med följande:
Tycker du att ovanstående resonemang låter krystat? Kanske till och med helt absurt? I så fall borde du tycka detsamma om gårdagens Uppdrag Granskning där SVT försöker etablera en länk mellan Breivik – Allan Lake – Kent Ekeroth och Sverigedemokraterna. Faktum är att Uppdrag Gransknings resonemang på vissa sätt till med är mer krystat än det ovanstående. Ekeroth har aldrig hyllat Allan Lake på det sätt som Sahlin hyllar Wiehe. Han har bara skrivit att han tror att Lake är motståndare till extremism. Drambjans psykiska hälsa vet vi inget om, men vi vet att Anders Breivik lider av paranoid schizofreni och att ingen därför borde kunna göras ansvarig för hur han tolkar saker som sägs och skrivs.
/Mattias Karlsson
Arkiverat under: Uncategorized | Taggat: alan lake, counter jihad, Kent Ekeroth, uppdrag granskning | 70 Kommentarer »
