”Den som fastställer villkoren för kriget, sätter villkoren för freden.”
Även om vårt fokus ligger på det synliga kriget mot terrorister och gerillor, där våra arméer är engagerade, är det bara det synliga kriget – toppen på en stort mörkt isberg som når långt under ytan.
Radikala islamister, terrorhot, ledare, handslag, försäkringar, moderata muslimer
Det synliga krig vi utkämpar är det krig som de mest radikala islamisterna bär fram. Det är det krig som upptar det mesta av vår uppmärksamhet, det är det enda krig som våra ledare officiellt erkänner, men det är också det krig som sätter villkoren för det osynliga krig som utspelas dagligen på våra gator, i våra skolor, myndigheter, universitet, offentlig förvaltningar och i våra liv.
Det synliga kriget; terroristhot, bilbomer, skottlossningar, upplopp, kvinhuggningar, är det hot som fria nationer överlämnar sig en bit i taget till. Målet med det synliga kriget är att göra hotet synligt och tydligt. Men det är det osynliga krig som skapar eftergifterna.
Det osynliga kriget förs inte med pistoler eller bomber. Det utkämpas med resonabla ledarartiklar, med kostymer och välsignelser, med leenden, handslag och försäkringar. Det är en försäljningsrutin som går ungefär så här. ”Vi vill leva i fred. För att vara dina grannar, att närvara vid ditt bröllop, omfamna era familjer och skapa en bättre värld. Men först det här är vad vi vill vi ha det här - ”
Den osynliga kriget. Det tysta hot som fastställer villkoren för fred. De ”moderata muslimerna” som verkar rimliga och som kommer med en gåva – budskapet att fred är möjligt så länge lämpliga eftergifter görs till dem. Och naturligtvis följs eftergifterna av fler eftergifter. Och ännu fler därefter.
Och om dessa eftergifter inte görs kommer det synliga kriget att följa. Det kommer att bli upplopp, bombattentat, knivhuggningar och beskjutningar. Den växande inhemska muslimska befolkningen, vars närvaro vi juridiskt sett inte tillåts invända mot eller kräva utvisning för, i länder så olika som England, Australien, Israel, Sverige, Ryssland och Frankrike, blir fientliga och ett vapen mitt ibland oss .
Den osynliga kriget använder hotet om ett synligt krig i kombination med hotet om en ”radikalisering” av ”moderata” muslimer, positionerade som självreproducerande trojanska hästar mitt ibland oss, för att extrahera eftergifter i det osynliga kriget.
Medan vi jagar terrorister runt om i världen är deras ledare och våra inhemska sympatisörer upptagna med att fastställa villkoren för överlämnandet i våra egna huvudstäder – och de lyckas oftare än vad de misslyckas.
Det är lätt nog att se en mall för detta i de länder som drabbats hårdast. Genom att ta en titt på Israel, Thailand och Filippinerna kan vi se priset vi får betala när terroristledare legitimiseras som statsmän och terroristpopulationer blir suveräna nationer.
Men det är inte så självklart i början när räkningen ännu inte är summerad och den verkliga agendan fortfarande är en viskning i luften, bläck utstryket på ett flygblad eller ett hastigt inspelat tal av en imam som rättsväsendet vägrar att ta på allvar.
Det är inte förrän det är verkligt blod på gatorna, när år av konflikt bli årtionden av konflikt och bördan sliter ner även patrioten och den härdade soldaten, som det faktiska överlämnandet börjar och fienden förklarar seger i det osynliga kriget.
Det verkliga hotet finns inte så mycket i det synliga kriget, hur mordiskt det än må vara. Det synliga kriget kan vara ansvarigt för tusentals och kanske till och med miljoner människoliv. Men det är det osynliga kriget som förstör länder; utfodrar dem som måltider för det Islamofascistiska odjuret. Hur stort hotet från terrorismen än är, är hotet från den uppdiktade ”moderata muslimen” större – för muslimska ledare utvinner tio gånger mer för varje moderat muslim, både hemma och utomlands, genom att kräva pengar, politisk makt, inflytande, markanvändning, självständighet, status och kontroll i deras namn.
Medan vi kämpar det synliga kriget, utnyttjar islam stridigheterna för att skapa bättre villkor i sina eget osynliga krig. Så länge vi ger en läpparnas bekännelse för att lugna moderata muslimer, så länge vi använder vår energi för att göra eftergifter, så länge vi tillåter oss själva och våra samhällen att hållas gisslan av det muslimska raseriet – då tillåter vi fienden att fastställa villkoren för kriget och därmed fastställa villkoren i vårt eget överlämnande.
Arkiverat under: Uncategorized | Taggat: appeasement, eftergifter, immigration, Islam, mångkultur | 1 Kommentar »
