Kent Ekeroth

Obama har uppfyllt alla de farhågor som projicerades på honom under presidentvalskampanjen. Han är verkligen så naiv som vissa av oss befarade.

När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu ville göra Iranfrågan till huvudnummer under sitt besök i Washington i förra veckan förklarade Obama artigt men bestämt att han har omvänd syn: att framsteg i den israelisk-palestinska fredsprocessen skulle stärka möjligheterna att påverka Iran.

Den inställningen vittnar om en djup okunskap om islam och det muslimska tankesättet. Det går dessutom i linje med myten om Israels centralitet – som om allt i Mellanöstern har koppling till Israel och om man löste det skulle allt bli bra. Snacka om att vara naiv.

Sedan Obama tillträdde har den muslimska världen insett att de kan göra lite vad de vill, till skillnad från när Bush satt vid makten. Robert Spencer skriver:

”I den muslimska världen”, sade Barack Obama i sitt öppningsanförande, ”söker vi en ny väg framåt, baserat på ömsesidigt intresse och ömsesidig respekt.”

Efter 100 dagar, hur har det gått?

 
Irans president Mahmoud Ahmadinejad sammanfattade det bäst när han föraktfullt svarade på Obamas erbjudande om att sitta ner för att prata utan förhandsvillkor och smädar Obama för hans impotens:

”Vi säger till er att ni vet att ni är i dag i en svag ställning. Dina händer är tomma, och du kan inte längre marknadsföra dina frågor från en styrkeposition.”

Irans gangsterchef talade som en angripare som har upptäckt ett blidkare, och är fast besluten att vrida ur honom så många eftergifter som möjligt.

Hur har vi kommit till denna punkt så snabbt?

Barack Obama, utrikesminister Hillary Clinton och Homeland Security sekreteraren Janet Napolitano verkar ha gjort det till högsta prioritet att agera för att försvaga vår ställning gentemot islamiska jihadister

• De tog i tysthet bort begreppet ”kriget mot terrorn”. Napolitano gick så långt som att säga att hon föredrog att hänvisa inte tillterroristhandlingar utan ”man made disasters”. Men en DHS rapport kallade däremot veteraner och konservativa för ”terrorister”. Detta visar på en oroande vilja att tysta och demonisera politisk opposition samtidigt som man betraktar riktig terrorism med oerhörd kortsiktighet.
• Obama bugade djupt inför den saudiske kungen, som implicerade en vördnad som inte kommer göra oss fria från vårt beroende av oljeshejkerna någon gång snart.
• Under hans resa i Europa besökte han inte den amerikansa kyrkogården i Normandie, utan besökte istället en moské i Istanbul. Han uttryckte i en tal till det turkiska parlamentet, hans ”djupa uppskattning för den islamiska tron, som har gjort så mycket under århundradenas lopp att forma världen, även i mitt eget land.”. Det är oklart hur han tror att islam har format USA , förutom att leda till innovationer i flygplatsernas säkerhetskontroll. Hans uttalande gjorde ingenting förutom att uppmuntra de jihadister som är dedikerade i att föra islamisk lag till väst.
• Obama sade också att ”USA är inte och kommer aldrig att vara i krig med islam” – visar att han inte har för avsikt att ta itu med den ideologiska utmaning som islamiska jihadister utmanar Väst med, eller att erkänna att även om USA är inte i krig med Islam, anser många muslimer att islam är i krig med USA.
• Obama bjöd in toppen av organisationen för den islamiska konferensen, ett organ med 56 muslimska  nationer som har deklarerat sin avsikt att förmå FN att kriminalisera all kritik av islam.
• Han har deklarerat sin vilja att inleda förhandlingar med ”moderata element” av talibanerna, trots att någon sådan har aldrig funnits.

Allt detta och mer på bara 100 dagar.

 

Obama administration förstår uppenbarligen inte skillnaden mellan eftergifter och diplomati. En diplomat kommer att sälja dig och din nation för ett pris. En blidkare kommer att ge bort det utan att få något i gengäld.

(more…)

Arkiverat under: Israel | Taggat: Barack Obama, Chamberlain, fatah, gaza, hamas, iran, Islam, Israel, PLO, USA, västbanken | 6 Kommentarer »