Rekommenderar starkt Per Gudmundsons inlägg, Därför driver Carl Bildt israelerna till vansinne:
I förra veckan presenterade israeliska medier läckta detaljer ur vad som sannolikt var den förra israeliska regeringens förslag till palestinierna. Dåvarande premiärminister Ehud Olmert ska ha berett ett förslag som skulle ha inneburit en framtida palestinsk stat omfattande motsvarande 99,3% av territoriet utifrån 1967 års gränser. Och ett delat Jerusalem. Palestinierna ska ha nekat. Igen. Vilka är oresonliga?
Att en svensk borgerlig regering skulle vara fientlig till Israel är otänkbart. Så hur ska man då tolka Carl Bildt?
Det är det gamla vanliga problemet: man försöker utkräva ansvar av den enda part som visat sig förmögen att ta ansvar, och inte av den som borde axla det.
De detaljer som läckt ut som Gudmundson syftar på skrivs det om i Olmert ville byta mark med Abbas:
Enligt tidningen ville Olmert annektera 6,3 procent av Västbanken, områden där tre fjärdedelar av de uppåt 300.000 israeliska bosättarna lever. I utbyte var Olmert redo att ge palestinierna markytor motsvarande 5,8 procent av Västbanken i det som i dag är Israel.
Enligt tidigare uppgifter om förslaget var Olmert även beredd att ge palestinierna kontroll över palestinska delar av östra Jerusalem och en förbindelselänk mellan Gaza och Västbanken.
Araberna struntade (återigen) alltså i att acceptera långtgående eftergifter från israelisk sida (tidigare har detta gjorts bl a år 1937, 1948, 2000 och om jag minns rätt ännu fler gånger därimellan).
Som Gudmundson sa, vilka är det som är oresonliga?
Arkiverat under: Israel | Taggat: araber, gaza, Israel, jerusalem, judar, judeén, pallywood, samaria, västbanken | 4 Kommentarer »