Kent Ekeroth

Varje år verkar, enligt vänstermedia, svenska folket gilla invandring mer och mer. Detta i alla fall om man lyssnar på Marie Demker. Först lite bakgrund om Demker:

Marie Demker är gift med Ulf Bjereld och bosatt i Göteborg. Sedan 20 år tillbaka medverkar Marie Demker regelbundet i media som frilansskribent och som kommentator till aktuella politiska skeenden, däribland ämnesområdena religion och politik, nationalism och främlingsfientlighet, fransk politik, forskningspolitik samt jämställdhetsfrågor. Demker har även föreslagit att Sveriges nationaldag ska avskaffas. Hon har tidigare varit aktiv i vänsterpartiet.

Ulf Bjereld är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet samt styrelseledamot i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, (tidigare Sveriges kristna socialdemokraters förbund). Han var under några år medlem av Kommunistiska partiet marxist-leninisterna (revolutionärerna) (KPML(r)), men återvände till socialdemokratin i mitten av 1980-talet.

Vet ni hur det lät i dessa undersökningar redan 2002? Ja, läs detta (nej, det betyder inte att jag står för allt DSM kan tänkas ha skrivit i historien):

“Motståndet mot flyktingar har minskat” är rubriken på statsvetaren Marie Demkers inlägg på DN Debatt 2002-06-11. Samma meddelande, vilket härrör från opinionsundersökningar som gjorts vid SOM-institutet vid Göteborgs Universitet, har de senaste veckorna basunerats ut som en stor positiv nyhet i alla svenska media. Eftersom det inte förekommit något nämnvärt motstånd mot att ta emot flyktingar i modern tid undrar man naturligtvis vad det är frågan om. Och det finns all anledning att granska uppgifterna kritiskt eftersom Demker dragit mycket vittgående politiska slutsatser av sina undersökningar.

2002 låter som idag, eller hur? Vi läser vidare:

Vad baserar hon dessa politiska slutsatser på? Jo, i tio år har hon ställt ett återkommande “förslag” om flyktingmottagning till ett visst antal slumpmässigt utvalda personer. Förslaget är att vi skall: “ta emot färre flyktingar”. Då får hon lite skiftande svar, men i stort sett är det under årens lopp mer än dubbelt så många som tycker, att det är ett bra förslag att “ta emot färre flyktingar” än dem som tycker att det är ett dåligt. Skälen till varför det skett vissa mindre förändringar under senare år har Marie Demker inga vetenskapliga förklaringar till. Men andelen intervjuoffer som är svenskar och som är invandrare i projektet borde ju t. ex. kunna påverka resultaten över tiden.

Men nu noterar Marie Demker med tillfredställelse att under senare år lite fler av dem som svarat tyckt att “förslaget” var dåligt (28 procent mot tidigare ca 20 procent) än de som tyckt, att det var bra (44 procent mot tidigare ca 50 procent). Därav följer hennes positiva slutsats att “motståndet mot flyktingar har minskat” i landet. Men i själva verket är de resultat som man fått varje år snarare en ren katastrof. Ty, om uppåt 50 procent av Sveriges befolkning skulle vara negativa till att ta emot flyktingar, d v s inte vilja ta emot människor som förföljs eller hotas till liv och lem i sina hemländer, då kan man väl i rimlighetens namn aldrig beteckna resultaten som positiva?

Vad är det Marie Demker egentligen mäter?

För att klarlägga hur SOM-institutet resonerat måste man granska dess metodik. Det visar sig då att forskarna aldrig definierat vad en flykting är, vilket lämnat fältet öppet för intervjuoffren att själva tolka vad som menas. Marie Demker har inte ens reflekterat över att det kan finnas en stor skillnad mellan flyktingar och övriga invandrare och att det därför även kan finnas en stor skillnad i opinionens attityder till dessa kategorier över tiden. Av den anledningen är både undersökningsmetodiken och slutsatserna man drar av resultaten inte tillförlitliga.

[..] Enligt den definition på begreppet flykting (refugee), som bl a används av FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och som stadgats i de internationella flyktingkonventionerna, har flyktingar starka skyddsbehov på grund av förföljelse eller att de hotas till liv och lem i sina hemländer. En flykting ansöker om asyl i något land och dennes skyddsbehov skall noga prövas innan asyl beviljas. Enligt FN:s flyktingstatistik är det endast ca 5 – 7 procent av dem som kommit till Europa (inklusive Sverige), som uppfyller dessa definitioner. De övriga, som är den överväldigande majoriteten, är ekonomiska migranter (economic migrants), vilka sökt sig en bättre materiell tillvaro i det rika Europa. FN har vid flera tillfällen vädjat om att man inte skall blanda ihop dessa två kategorier, eftersom det kan skada och urholka asylrätten. [..]

Konstig slutledning

Med utgångspunkt från sin märkliga opinionsundersökning drar Marie Demker, efter diverse utläggningar om “högerpopulistiska partiers” framfart i övriga Europa på senare tid, slutsatsen att resultaten visar att “möjligheterna för ett högerpopulistiskt parti att vinna terräng i Sverige är mycket små”. Hon har säkert goda avsikter med denna slutsats. Men undersökningsresultatet, såsom det nu redovisats, pekar väl snarare i motsatt riktning, eftersom nästan hälften av respondenterna tyckt att det var ett bra förslag att “ta emot färre flyktingar”? [..]

Med relevant frågeställning hade resultatet blivit ett helt annat

Om Marie Demker först hade upplyst sina respondenter om att över 90 procent av dem som invandrat till Sverige de senaste 20 åren varken bestått av flyktingar eller  arbetskraftsinvandrare och därefter ställt frågan om vi skall öka eller minska den typ av invandring hon tycks vilja mäta inställningen till (asylsökande flyktingar), då hade hon med all säkerhet fått ett helt annat resultat. Det hade inte bara varit ärligare. Det hade rimligen givit ett resultat, enligt vilket empatin för flyktingar skulle visat sig vara betydligt större än vad som nu påskins, vilket i sin tur skulle förstärkt asylrätten. [..]

Att endast lägga tonvikten vid svenska medborgares inställning till den lilla gruppen flyktingar, vilken är försumbar när man ser på den totala mängden invandrare, är således under inga omständigheter varken hederligt eller relevant. Vad Marie Demker gör är att skilja ut den svagaste och mest utsatta gruppen bland invandrarna och göra en sensation av märkliga resultat från en undersökning, där det är oklart vad intervjuoffren egentligen svarat på.

De slutsatser Marie Demker dragit av SOM-institutets undersökning säger därför mer om hennes egna ambitioner än om den verklighet hon säger sig ha undersökt. Av den anledningen är det mycket illavarslande när både andra forskare, massmedia och politiker okritiskt tagit SOM-institutets undersökning på vetenskapligt allvar och på så sätt förvandlat verkligheten till en politiskt korrekt desinformation.

Jag betvivlar starkt slutsatserna Demker drar. Ser snarare tendenser på det raka motsatta, inte minst på att SD denna månaden ser ut att slå rekord i opinionsundersökningarna. Men det är klart; att varje år kunna basunera ut minskat motstånd mot ”flyktingar” baserat på ett jämförelsetal 1993 är säkert bra propaganda, även om det inte överensstämmer med verkligheten.

Arkiverat under: Uncategorized | Taggat: demker, flyktingar, som-institutet | 20 Kommentarer »