Kent Ekeroth

Idag debatterade vi i riksdagen bland annat vår motion om det som kallas ”överskottsinformation”. Se debatten nedan.

En kommentar angående replikskiftet med Johan Linander (del 2 nedan): Han påtalar att den statistik jag för fram inte har att göra med de lagar som diskuteras i detta betänkande. Det stämmer och jag kanske skulle varit tydligare. Jag tog upp statistiken över tvångsmedel som görs varje år som en jämförelse med hemliga rumsavlyssning (s.k. ”buggning”).

Den statistiken visar att nyttan av hemliga kameraövervakning ligger på cirka 35%, vilket i sig visar på att nyttan är ganska stor. Nyttan för t.ex. hemlig teleavlyssning är dock det dubbla, runt 70%, vilket föranleder mig att dra följande slutatser.

1. Nyttan är ofta större för tvångsmedel där ljudinspelning används.
2. Om nyttan för hemlig kameraövervakning, där ljudinspelning ej får användas, redan är 35% är troligtvis nyttan för buggning större, eftersom ljud verkar vara med användbart än video. Jag har då fog för att tro att även buggning är bra att använda.

Dock handlade som jag påtalade min motion inte om buggningens vara eller inte vara – utan om utformningen om användandet av överskottsinformationen. Av debatten att döma är emellertid samtliga andra partier nöjda med att informaton som framkommit vid hemlig rumsavlyssning, som till exempel våldtäkt mot barn eller människohandel, inte får användas för inledande av förundersökning eller vidare utredning av brottet eftersom dessa brott inte uppfyller kriterierna som är satta i lagen.

Detta ställningstagande är mycket anmärkningsvärt och den uppfattningen delas av tunga remissinstanser såsom Svea Hovrätt, Kriminalvården och Åklagarmyndigheten, liksom de jurister inom rättsväsendet vi har varit i kontakt med. Behovet finns med andra ord.

Också; i det sista replikskiftet (7 minuter cirka in i klipp nr 2 nedan) med Linander sa han att man ”måste lägga någon gräns” för användningen av buggning och raljerade lite om vi vill tillåta det för brott med ”några månader” i straffskalan. Han kanske inte läste motionen eller lyssnade på mitt anförande, men gränsen vi förespråkar är samma som för hemlig teleavlyssning, d.v.s. ett år. Man kan ju undra hur han motiverar ett år för hemlig teleavlyssning men fyra år för buggning? Säkert med ”integritetsargumentet” men skillnaden mellan att avlyssna ett privat samtal över telefon eller i ett rum torde i sammanhanget vara liten, speciellt med tanke på vilka brott det kan handla om (våldtäkt mot barn exempelvis).

Se debatten nedan:

Del 1:

Del 2:

Postat i: debatt, Kriminalpolitik, riksdagen Taggat: | överskottsinformation, hemlig rumsavlyssning