SD:s meningsmotståndare kallar oss ”kvinnofientliga” för att vi vill sänka abortgränsen från 18 veckan till 12 veckan. I likhet med vad Mattias Karlsson skriver har jag en ytterliggare fundering:
Om det nu är så att SD skulle vara ”kvinnofientliga” för att vi förespråkar abort fram till 12 veckan, då måste alla andra riksdagspartier också vara kvinnofientliga eftersom de förespråkar abort fram till 18 veckan. Varför? Jo för att om abort skulle tillåtas fram till 20 veckan istället, då är ju övriga riksdagspartier, enligt deras egen definition, ”kvinnofientliga” eftersom de förespråkar en abortgräns som går tidigare. Och som Mattias skriver blir den enda rimliga slutsatsen, för att man inte ska vara ”kvinnofientlig”, att man förespråkar fri abort till sista sekunden innan födseln. Gör man inte det, då är man enligt de politiskt korrekta feministerna ”kvinnofientlig”.
Så frågan lyder till samtliga riksdagspartier; förespråkar ni fri abort utan tidsgräns?
Postat i: Alliansen, Övrigt, Politisk korrekthet, Sverigedemokraterna, Vänstern Taggat: | abort, abortgräns, kvinnofientlig, riksdagspartierna, Sverigedemokraterna
Om jag lämnar frågan i sig åt sidan och bara kommenterar logiken i det du säger:
Ponera att vänsterpartiet skulle förespråka en halvering av straffskalan över hela spektrat av brott.
I ett sådant scenario skulle ju förmodligen SD, med rätta, anklaga (v) för att vara ”soft on crime”.
Om då en tredje part skulle anklaga SD för att också vara ”soft on crime” p.g.a att de inte är för livstidsstraff för samtliga brott (vilket ju då skulle vara ”den enda rimliga slutsatsen”), skulle du anse det vara sund logik? Förmodligen inte, med rätta. Samma sak i detta fallet.
Gemensamt för både frågan om abortgränsen och straffskalan är att de – idealitiskt sett – bör hanteras av sakkunniga och inte politiker. Av samma skäl som politiker inte ska rösta om ett visst folkmord har skett. En principiell fråga alltså, även fast det var bra att folkmordet på kristna 1915 fick ett erkännande, precis som folkmorden i nazismens och kommunismens namn, så ska det inte gå till på det viset. Vetenskapliga fakta är inget politiker ska besluta om, vare sig det gäller graden av medvetande hos ett foster vid en viss ålder, eller den allmänpreventiva effekten för ett visst straff. Sen kan man – med rätta – fråga sig om forskningen är tillräckligt objektiv, eller alltför styrd av särintressen, men då är det felet som måste ändras i grunden, och motiverar egentligen inte klåfingriga politikers godtycke.