Kent Ekeroth

Vill rekommendera följande debattinlägg; Ekonomer: Euron förvärrar den ekonomiska krisen:

Euron är en kvarnsten i krisens Europa som försvårar återhämtning och som skapar stora klyftor mellan medlemsländerna. Kritiken mot valutaunionen växer i ekonomkretsar och Sverige gör mycket klokt i att stå utanför. Det skriver ekonomhistorikerna Jonas Ljungberg och Tony Johansson.

Det är en seglivad föreställning att en stark valuta erbjuder en genväg till välstånd. I vår del av världen innebär denna föreställning numera att det är eftersträvansvärt att ingå i eurozonen och ha euron som valuta. I den svenska debatten har detta lett till att varje gång kronan fallit i värde har ropen på ny omröstning om EMU eller åtminstone ny utredning om frågan ökat i styrka. Och på andra sidan Östersjön strävar de baltiska staterna enträget efter att få införa euron.

Men föreställningen att en stark valuta ger välstånd ställer hela problemet på huvudet. En valutas värde bör avspegla den underliggande ekonomiska utvecklingen. När valutavärdet blir för högt i förhållande till ekonomiska fundamenta blir effekterna förödande, vilket idag Grekland, Spanien, Portugal och Irland vittnar om. Krisen i dessa länder är inte primärt en fråga om enskilda staters misslyckanden, utan om ett misslyckande för den monetära unionen. På samma sätt får Estland, Lettland och Litauen betala dyrt för sin fixering vid euron

 Även EU-kommissionen erkänner att eurozonen inte är ett optimalt valutaområde:

EU-kommissionen ser att den monetära unionen är i riskzonen

EU-kommissionen är bekymrad över valutaunionens överlevnad. Skillnaderna i konkurrenskraft mellan medlemsländerna och obalanserna ger ”anledning till allvarlig oro för euroområdet som helhet”, enligt en presentation av generaldirektoratet för ekonomi och finans till finansministrarna i Eurogruppen.

De experter som rådger Finlands kommissionär Olli Rehn oroar sig att skillnaden i utvecklingen av ekonomierna i de olika medlemsstaterna undergräver förtroendet för euron och i slutändan kan hota sammanhållningen i valutaunionen.

Alliansen, och framförallt Folkpartiet, vill inget hellre än att slänga kronan i soptunnan men det baseras nog snarare på deras extrema längtan att gå helt in i EU (och inte ”ta russinen ur kakan”) snarare på ekonomiska fördelar, som euron inte erbjuder.

Ja-sidans argument blir ibland rent löjeväckande, vilket bloggen Cornucopia påpekat:

I en debattartikel av Lars Calmfors så argumenterar han för euron med det kraftfulla argumentet att det är orättvist att det går bättre för Sverige med sin egna valuta än för euro-länderna nu under den ekonomiska och finansiella krisen, och att vi därför bör införa euron så det blir lika dåligt i Sverige som i resten av EU.

Ja, det är faktiskt sant. Det är vad han säger:

Hittills har diskussionen mest förts från ett strikt svenskt nytto­perspektiv. Men frågan måste ställas om det verkligen är önskvärt att Sverige – genom en svag krona – ska vinna fördelar på andras bekostnad i tider av ekonomisk nedgång.

Hans argument är alltså att Sverige ska gå med i EMU för att…gynna någon annan! Cornucopia skrev bra:

Är alla euroförespråkare helt normalbegåvade, eller vad är det för fel på dem? Svart på vitt skriver de att det vore sämre för Sverige att införa euron, men att vi skall göra det ändå.

Det intressanta är att Lars Calmfors är ”EMU-expert” men hans enda argument till varför Sverige ska införa euron är för att andra ska tjäna på det – i samma anda som övriga svenska politiker alltså som har Sverige sist i sin prioriteringslista. Calmfors går igenom argumenten (fetmarkering min anmärkning):

Handelseffekterna:

[..] den gemensamma valutan har ökat handeln mellan euroländerna med mellan 10 och 30 procent.Ökad handel är emellertid inte något självändamål utan frågan är vilka inkomstökningar den leder till. En vanlig uppskattning är att inkomstökningen är liten: några tiondels procent av BNP. Det kan också illustreras av att Sverige under en tioårsperiod före den nuvarande krisen hade cirka en procent högre produktivitetsökning per år än de stora euroländerna. Det indikerar att andra faktorer är mycket viktigare för tillväxten än euron.

Assymetriska störningar:

European Economic Advisory Group har gjort sådana kalkyler och från dem konstruerat ett index för hur asymmetriska konjunktursvängningarna är inom euroområdet. Beräkningarna tyder på att skillnaderna i konjunkturläge mellan länderna i dag är större än någon gång tidigare sedan EMU-starten.

Några euroländer har drabbats mycket mer av den pågående krisen än andra. Det gäller främst Irland, Spanien och Grekland. De djupa nedgångarna i dessa länder beror dessutom i hög grad på att den gemensamma penningpolitiken inte tillräckligt motverkade de tidigare överhettningarna där med snabb kredittillväxt, fastighetsbubblor och kraftigare prisökningar än i omvärlden.

De mest aktiva EMU-förespråkarna har närmast velat förlöjliga argumentet om asymmetriska störningar. Men argumentet måste uppenbarligen även fortsättningsvis tas på största allvar.

Svag krona:

Det som betonats mest i den senaste debatten är den svaga kronan. [..] Det har dock varit en egendomlig diskussion när man sett den svaga kronan som ett problem för svensk ekonomi. Tvärtom har det ju nu varit en stor fördel att det kraftiga exportfallet motverkats genom att en svag krona hållit nere de svenska exportpriserna i förhållande till andra länders priser.

Han sammanfattar:

Sammanfattningsvis gör jag följande bedömning. Handelseffekterna av en övergång till euron är större än vi tidigare trodde, men inkomstvinsterna förefaller ändå små. Risken för asymmetriska störningar består, men med ekonomin i bättre skick än på 1990-talet har Sverige nu större möjligheter att hantera dem vid ett EMU-medlemskap. Det beror främst på att goda offentliga finanser ökat manöverutrymmet för finanspolitiken. Men samtidigt skulle en övergång till euron innebära att vi inte längre gynnas av att kronan regelmässigt tycks försvagas i internationella nedgångar. Det politiska inflytandet inom EU tycks slutligen vara ganska oberoende av deltagande i eurosamarbetet.

Min uppfattning är att det inte går att dra någon klar slutsats om hur balansen mellan för- och nackdelar för Sverige av att införa euron har förändrats. Det finns emellertid skäl att fundera mer över vilket perspektiv man bör anlägga på EMU-frågan. Det mesta av diskussionen har hittills förts från ett strikt svenskt nyttoperspektiv. Men det är inte den givna utgångspunkten. Man kan också diskutera utifrån ett mer allmäneuropeiskt perspektiv.

Alltså; det finns inga argument för att gå med i EMU förutom att andra ska tjäna på det! Galenskap. Bara i oikofiba Sverige kan en sådan debatt föras…

Postat i: Ekonomi, EU Taggat: | emu, EU, euro, Lars Calmfors